Smedby på 1600- och 1700-talen

Fram till omkring 1720 hörde Smedby till Hulterstads härad då detta upplöstes. Socknen överfördes då till Gräsgårds härad. Smedby bestod då av sju byar.

Nedre Västerstad som var en mindre by med betesmarker ner mot sundet. Vid vattnet låg också Klovenhall, en liten men ändå fullt brukbar tilläggsplats för småbåtar.

Parteby uppe vid landsvägen låg på mager sandjord vid randen till alvaret. Till ett hemman kunde också höra utjord i en annan by. 1666 byggde en skattebonde i Parteby sin nya gård på utjordstomten i Bjärby (Kastlösa sn) och flyttade dit - detta till Smedbyprästens förtret eftersom han då kom att betala prästränta till Kastlösa istället. 1885 överfördes byn till Kastlösa socken.

Alvlösa (Aluerlösse 1535) hade tre skattegårdar. Byn låg öppet åt öster och med gärdet åt väster ner mot Västerstad. Alvlösa skog var jaktpark. På 1720-talet flyttade några män och kvinnor in till byn för att gifta sig; tre av dem kom från andra socknar: Kastlösa, Södra Möckleby och Ventlinge.

Lilla Smedby, även kallat Smedbylilla, har också haft ett gärde betecknat som jaktlund. Som ett slags malmbebyggelse låg i närhreten en mindre grupp enklare stugor på Hallen.

Stora Smedby innefattade kyrkan och pastorsbostället. Vid danskarnas härjningar i samband med Skånska kriget hösten 1677 blev några hemman brända här medan bönder i Klinta och Hammarby kunde komma undan genom att betala brandskatt. På 1720-talet uppmärksammades i tingsprotokollen särskilt att kyrkoherde Suno Frodins dotter Anna Maria blivit med barn utan att vara gift, en skandal som dock fick ett lyckligt slut.

Klinta (Klynthe 1393) låg direkt under landborgsbrantens stup, därav namnet. Klinta Björke var jaktpark. Skattebonden Sven Jonsson, ”Mäster Sven”, utsågs på 1630-talet till herredagsman (motsv. riksdagsman). Han blev bl.a. böndernas talesman vid en strid rörande prästskatten.

Hammarby (Hammerby 1500) låg på en terrass med god jord ett stycke upp från Kalmarsund. Hammarby lund var jaktpark. Hamnplats var det närbelägna Gåssten. Flertalet bönder i byn var under 1600-talet självägande och vid århundradets slut fanns här fyra väderkvarnar. Här fanns även smed, en och annan skeppare samt några båtsmän.